Artikel från CeliakiForum nr 3-2020

TEXT ZANDRA ZERNELL
FOTO JOHAN KINDBOM

Det var många som reagerade när Alvas mamma Lisa von Wachenfeldt i februari visade en bild på sin lilla sjuka dotter i en Facebookgrupp för föräldrar till barn med celiaki. Hon beskrev chocken av att ha fått veta att det varit celiaki som orsakat dotterns viktras och bad om tips på hur hon snabbt kunde få i henne näring, i väntan på dietistkontakt.

– Det hade varit en väldigt jobbig tid fram till diagnosen och jag kände att jag behövde alla råd jag kunde få, berättar Lisa von Wachenfeldt när vi träffas på gräsmattan utanför flerbostadshuset i Skutskär.
Här bor Alva med mamma Lisa och lillebror Thor, tio månader. Ett nyfiket leende och två stora, blå ögon möter oss på gården. Alva vill visa upp sin rosa cykel med stödhjul, trampar runt, runt och kastar sig sedan över till klätterställningen i lekparken intill.
En treårings outtröttliga energi – men i Alvas fall något helt nytt.
Redan som nyfödd var hon liten och hade svårt att följa sin vikt- och längdkurva. Dessutom hade hon dålig aptit, kändes trött och drabbades ofta av förkylningar. Mamma Lisa och Alvas pappa Henrik sökte hjälp på både bvc och hos läkare, men ingen kunde hitta något fel.
Så kom julen förra året – och Alva blev plötsligt sämre. Viktkurvan planade ut och hon började till och med att tappa i vikt.

– Hon var så smal att hennes ryggrad stack ut. Vi försökte få i henne mat, men hon ville mest bara ha makaroner och välling. Dessutom sov hon mycket. Jag fick panik och började oroa mig för att hon fått leukemi eller någon annan allvarlig sjukdom, berättar Lisa.

Alva hade ont i magen, kaskadkräktes på nätterna och var ömsom förstoppad, ömsom lös i magen. När föräldrarna sökte hjälp skrev läkarna ut medicin mot förstoppning och reflux.
Men till slut – efter att ha bollats fram och till-baka mellan vårdcentralen och Uppsala sjukhus fick de beskedet. Alva hade celiaki. – Min första tanke var att det måste vara fel,
det kunde inte bara bero på gluten. Ingen i familjen har celiaki och jag hade ingen aning om att man kunde bli så sjuk av det. Sedan tänkte jag att om det bara handlar om gluten är det också lätt att fixa. Samtidigt blev jag lite stressad över hur vi skulle få Alva att äta glutenfritt.

Men det visade sig inte bli något problem. När de väl uteslöt gluten återvände aptiten snabbt. Och föräldrarna överraskades av Alvas tillfrisknande.
– Det var som om någon tryckt på en knapp. Hon slutade kräkas och efter en vecka klagade hon inte längre på magont. Hon blev matglad, åt sådant hon aldrig ätit förut och fick en otrolig ork och energi. Dessutom drog hennes motoriska utveckling iväg. På bara två veckor gick Alva upp nästan ett kilo i vikt.

Lisa von Wachenfeldt lade ut ett nytt inlägg i föräldragruppen på Facebook: ”Ni kanske kommer ihåg min Alva som jag lade upp en bild på för ca 1,5 vecka sedan? Vill bara uppdatera med några nya bilder på henne. KOLLA VAD SOM HÄNT SEDAN VI BÖRJADE MED GLUTENFRITT!!!!!!!!!”
Nästan 600 personer gillade bilden på den pigga, glada och rundkindade Alva.
– Kommer du ihåg det? Hur det var förut, när du hade så ont i magen? frågar Lisa von Wachenfeldt Alva, som slagit sig ner på filten i gräset för en fikapaus.
Alva funderar en stund och nickar allvarligt. Sedan skrattar hon, sätter tänderna i en av de hembakade chokladbollarna – och berättar att chokladbollar är hennes favoritfika.

Lisa von Wachenfeldt säger att tiden som gått har varit slitsam för henne och Alvas pappa, som hon numera är separerad från, och att hon är besviken över att det tagit så lång tid att få veta vad som plågat Alva. Samtidigt är hon tacksam mot den läkare som till slut upptäckte celiakin.
– Hon ringde klockan sju på kvällen, så jag tänker att hon kanske slutat för dagen men gått tillbaka till journalen för att hon inte kunde släppa Alva. Nu är det bara att hoppas att hon återhämtar sig helt – och får behålla den energi och livsglädje hon fått efter diagnosen.

 

Här kan du hela läsa artikeln som PDF

Här kan du bli medlem i Svenska Celiakiförbundet